Medvetenhet

Att vara medveten är något jag måste bestämma mig för, dag för dag, stund för stund. Det är inte lätt, och det kommer inte alltid naturligt för mig. Jag har ett starkt sinne som gärna vill ta med mig på tankeresor både hit och dit. Och då är jag inte alls närvarande i stunden, utan i framtiden eller i dåtiden.

Ett sätt för mig att hålla mig medvetet närvarande under dagen är att stanna upp och ta några andetag. Eller att göra någon pranayam (andningsövning) i ett par minuter. Eldaning och alternate nostril breating är mina go-to:s när det kommer till pranayam.

Vill man prata om medvetenhet utifrån ett större perspektiv, så går det inte riktigt att prata om upplever jag… haha. Men låt mig ändå försöka kortfattat… Utifrån mitt sätt att se på medvetenhet och personlig/andlig utveckling, så går utvecklingen faktiskt inåt, så kanske snarare skulle kallas för en inveckling. Att komma närmare och närmare sig själv. In i mikro för att uppleva makro. Det är samma sak. Jag är en del av alltet (universum/källan/gud) och alltet är en del av mig. Allt hänger samman, men jag kan bara uppleva det genom mig. Därför måste jag gå djupare in i mig för att uppleva alltet. Det görs enligt min erfarenhet bäst genom meditation, och är en alldeles fantastiskt spännande resa. En resa genom tankar, känslor och kroppsliga intryck. Det är på den resan vi lär känna våra tanke- och känslomönster. Det är en resa som är värd att göra – har aldrig hört om någon som ångrat att de började meditera. Även om det inte alltid är en enkel resa… Love to all <3